Ok så jag kanske har en medelålderskris eller nått men jag har en dröm som jag bestämt mig för att försöka genomföra. 

Och jag tänkte skicka ut min historia, från början till förhoppningsvis slut, rakt ut i cyberrymden. 

Ett litet annat tillägg innan jag påbörjar min historia.. jag har dyslexi och om ni hakar upp er på min stavning eller dåliga svenska får ni gärna behålla det för er själva. Jag är måttligt trött på att bli tillrättavisad på detta område och det fastnar inte ändå så jag kommer inte lära mig utan kommer bara fortsätta göra samma misstag fler gånger så lägg inte tid på detta. Jag hoppas ni kan ha förståelse istället.  

Anyway... 

Jag en 40 år gammal kvinna med ett jobb som inte riktigt tilltalar mig (snällt uttryckt). Jag har hela mitt liv sökt ett bättre liv och jobbat för att nå det. Jag har jobbat och jobbat och jobbat. Jag har haft heltidsjobb samtidigt som jag drivit företag (4 olika företag) under stora delar av mitt vuxna liv. Numer är det bara mitt stendöda industri jobb som jag får sysselsätta mig med efter det ena fiaskot efter det andra. Allt mitt slit har inte gett det reslutat jag önskat mig. Varför inte bara byta jobb undrar ni. Ja det vill jag och jag jobbar på det, men mitt stendöda jobb, som jag nu snart haft i 8 år, ger en bra inkomst som jag är i stort behov av då mina fiaskon har lämnat mig i en del skulder och då är det intå så lätt att bara lämna det som även om det är stendött och tråkigt och tär på mig så är det en trygghet. Jag måste ändå sätta mat på bordet till mina barn (ett eget biologiskt barn och ett fosterbarn) och se till att de har tak över huvudet fortfarande. Det är i princip omöjligt att jobba sig till pengar i vårt avlånga skatteglada land. Ännu en parantes som jag kunde hoppat över men kände att jag ändå ville tillägga. :)

För två år sedan skilde jag mig efter att ha varit med samma man i 18 år. Barnen är snart stora och kommer lämna boet inom 2 år. Så nu känner jag mig lite vilsen. Vem kommer jag vara när jag är helt ensam? Ingen att laga mat till eller ta hand om. Ska jag stå på mitt dötråkiga jobb och sen komma hem till en tom lägenhet? Nej det tror jag inte.

Jag känner att jag står inför ett vägskäl i mitt liv och jag vill göra något riktigt kul och häftigt. Jag har alltid varit ansvarsfull och ordentlig. Så nu är det tid för något äventyrligt.

Så vad ska man göra. Jag är ju en person som det poppar upp en ny ide varje minut i virrvarret i min hjärna. 

Men.... jag vet vad jag vill. Jag vill ta min cykel och cykla genom europa. Bara jag, min cykel och ett tält typ. What!! Why?? Tja varför inte. En annan historia från mitt liv började för 7 år sedan ungefär då jag gick ner väldigt mycket i vikt och började träna. Och jag började framförallt springa och hade som mål att springa maraton ... det sket sig även denna dröm då mina knän satte stop för det. Jag lovar jag har provat allt för att försöka få ordning på mina knän med sjukgymnastik och annat, men de vill inte bli bra så nu är det uträtt. När jag sökte hjälp via vården gjorde läkaren en snabb undersökning på 2 minuter och sa... det är inga fel på dina knän jag tänker inte skicka dig vidare på någon annan undersökning det kommer ändå inte ge något resultat. Va hyffsat arg efter det besöket kan jag säga. Bara en gång i raden man blivit besviken på den svenska sjukvården. Måste ju fel någonstans när man ibland har så ont att man knappt kan gå men men det kanke ska vara så!!?? När modet började svika mig ännu en gång fick jag upp ögonen för cykling istället. Mycket snällare för knäna. En kollega på jobbet pratade så gott om det och hade en cykel jag fick köpa till ett bra pris och wow vad häligt det är att cykla och man ser omgivningarna på ett helt annat sätt från en cykel!! Men jag vet inte hur realistiskt det är. Mina knän äs som sagt bajs och jag har börjat få ont i mina höfter. Det har jag dock inte kollat upp ännu om jag ens kommer göra det mitt förtroende för sjukvåden är inte jättebra. Anyway... kommer lätt in på sidospår här märker jag.

Jag vet hur man cyklar men har inte en anig om vad som händer om min cykel går sönder när man är någonstans i italien. Kan inte ens fixa en punktering själv... ännu. Det finns mycket som talar mot att jag skulle göra detta men envis som man är kommer jag ändå hålla fast och sträva mot att kunna göra detta, kanske inte inom ett år men kanske inom tre-fyra år i alla fall. Även om det känns väldigt långt borta då man haltar fram som om man vore 80 bast när man reser sig från soffan så tänker jag inte ge upp det innan jag verkligen har försökt göra verklighet av det. Jag har ingen aning om hur det kommer gå till men envis som man är, är jag ganska säker på att någon sorts cykel resa kommer det bli. Förhoppningsvis en rejäl sådan. 

Skrämmande och spännande på samma gång. För att ha en chans till att verkligen kunna genomföra detta vore det trevligt men en sponsor som kunde hjälpa mig på vägen. Då skulle jag verkligen inte kunna hoppa av detta för rädslan kanske blir för stor och jag vill verkligen göra det. Men vem eller vilka skulle det kunna vara? 

Får sluta för idag då min hjärna börjar bli överhettad. Jag behöver hjälp med att kunna genomföra detta har jag nog fått inse med detta inlägg. 

Jag ska göra det till förmån för någon hjälporganisation. Men vilken finns så många bra att välja på. Jag har alltid brunnit för barnen såklart och har skänkt pengar när jag har kunnat till dessa ändamål men känner att jag nog ska inrikta mig på naturen och bevaringen av vår vackra planet. Vi måste sluta skräpa ner vårt underbart vackra hem och sluta ta död på de fantastiska varelser som lever här tillsammans med oss. Naturen hjälper oss att hela oss medan vi tackar den genom att förorena och förstöra den. Det måste få ett slut. 

Får nog sluta här idag. Måste ju börja någonstans så jag kanske ska gräva fram min cykel efter sin vintervila och ta en runda på den i detta undebara väder. 

Sluta inte drömma och följ era drömmar. 

Puss å kram